Hur som helst åkte vi hem igen. Trötta efter all väntan gick vi och vilade en stund,vi beslutade att ta en slödag och beställa pizza för första gången på flera månader, dessutom hade den där filmen som vi vänta på äntligen kommit i DVD-format, så pizza och film blev planerna för kvällen. Vi tog det lugnt och slappade i soffan med geléhallon när sammandragningarna började komma. Jaha? Typiskt när det inte var en enda på förmiddagen.
Sedan gick det ganska fort, sammandragningarna ökade i intensitet och antal och någon gång mellan klockan fem och sex började vi klocka dem. Det var då mellan 8 och 5 minuter mellan dem. Vi bestämde oss för att hämta pizzan och kolla på filmen och se vad som skulle hända, man har ju hört så många som det bara klingar av för nr de tar i handtaget på förlossningen och är ville vi inte spendera mer av dagen... När halva filmen hade gått så började det bli riktigt intensivt. Jag promenerade runt i vardagsrummet och Kapten gjorde allt han kunde för att visa att han menade allvar med att komma ut. Vi pausade filmen och jag tog en dusch, när jag kom ut ifrån badrummet stod Magnus och tittade ut genom fönstret, dagens grådaskiga regn hade frusit till och en bil hade kört av vägen bara en liten bi ifrån huset. När ambulanserna dök upp ett par minuter senare skojade vilite matt om att vi kanske borde kolla om vi fick åka med. Vi inväntade skiftbytet på förlossningen och klockan nio ringde jag dit, det var då tre minuter mellan värkarna. Marina som barnmorskan som jag fick tala med hette rådde mig att stanna hemma så länge jag klarade och sedan komma in. En halvtimme senare satt jag i telefonen igen "Nu GÅR det inte längre!" Det sista vi gjorde innan vi åkte in var att kolla på en film om hur förlossningsavdelningen såg ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar