Igår hade Kapten och jag jättekul köket medan jag fixade med potatisgratängen till kvällen... Han röjde i gåstolen och vi jagade varandra runt köksön... När jag senare skulle sätta in potatisgratängen i ugnen på 200 grader så känner jag någon som kör på mina hälsenor för att sekunden efter se en liten hand som slänger sig fram och griper tag i ugnsluckan under bråkdelen av en sekund rycker han till, jag slänger bort handen och sedan börjar han gråta! Världens skrik och panik, upp ur gåstolen och in med handen under kallt vatten. Pappa Skräll kommer med nappen och det lugnar sig lite. efter åtskilliga minuter av vattenspolande så kikar vi med bultande hjärta på handen. Inte ett spår av brännmärke. Syns ingenting alls! Handen är kall och lite rosig av allt kalllvatten men annars ingenting!
Mer tur än skiclighet får man väl säga, men det kommer i alla fall inte hända igen! Det sätter jag min ära som mamma på!
Såhär ser tack och lov INTE Kaptens hand ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar